Iran behöver en ”regime change”

Iran behöver en ”regime change”

1979 skakades Iran av en revolt. Shahen av Iran lämnade landet och Khomeini införde en islamisk republik. Den nya islamiska republiken firade sitt maktövertag med massavrättningar. Från och med februari 1979 till början på december 1981, avrättades mer än 3200 personer. Under 3 dagar, mellan 18-20 september 1981, avrättade mer än 300 människor [Amnesty International rapport. AI Index: MDE 1981-12-13. Distr: NS/C].

Även när regimen hade konsoliderat sin makt, fortsatte dessa massavrättningar. Under Mir Hossein Mousavis premiärministerpost påbörjades det som kallas ett av de värsta folkmorden i Irans historia. Mellan juli 1988 och sex månader framåt avrättades mellan 2000 och 30 000 politisk fångar [http://www.amnesty.org/en/library/asset/MDE13/021/1990/en/5c32759d-ee5e-11dd-9381-bdd29f83d3a8/mde130211990en.html]. Brittiska The Telegraph menar att närmare 30 000 avrättades under dessa 6-månader [http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/middleeast/iran/1321090/Khomeini-fatwa-led-to-killing-of-30000-in-Iran.html].

Innan vi fortsätter så låt oss stanna upp ett tag. Vem är denna Mir Hossein Mousavi? Känner ni igen namnet? Det här är samma man som ställde upp som presidentkandidat i Iran 2009 när han förlorade mot Ahmadinejad. Denna Mousavi hyllades då i västerländsk media som en reformens man, som en man med önskan om förändringar i Iran. Att han personligen bar ansvaret för tusentals människors död kom dock tyvärr aldrig fram. Under den tid som Mousavi direkt och indirekt hade makten i Iran, så kastades det syra i ansiktet på kvinnor som hade smink. Kvinnor som hade läppstift fick sina läppar skurna. Även barn kunde mördas och avrättas. Asadollah Lajevardi, islamiska regimens chefsåklagare i Teheran sade då: ”Even if a 12-year-old is found participating in armed demonstration, he will be shot. The age doesn´t matter” [Amnesty International rapport. AI Index: MDE 1981-12-13. Distr: NS/C].

Avrättningarna har fortsatt. År efter år. Kvinnor, män, barn, gamla och unga… Ingen går fri. Ingen är säker. Än idag är Iran ett av de länder som fortfarande avrättar barn [https://www.theguardian.com/artanddesign/gallery/2016/jan/08/inside-iran-jail-where-children-face-execution-in-pictures och http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6353470].

3 augusti 2013 ”valdes” Hassan Rouhani till Irans nya president. Nyligen blev han omvald. Det tog inte lång tid innan världen började även hylla denna Rouhani till skyarna. Många kallade honom Irans räddning. Han skulle nu reformera landet och föra Iran närmare demokrati. Prata om vanföreställningar. Rouhani har sedan 1989 varit en högt uppsatt medlem av nationella säkerhetsrådet för den islamiska regimen. Där var han med och beslutade i frågor om bland annat terroristattacker [http://www.oiac-us.com/who-is-rouhani-2/ och http://www.washingtoninstitute.org/policy-analysis/view/iranian-terrorism-under-moderate-presidents].

Med denna mycket korta CV om Rouhani, är det ingen överraskning att antalet avrättningar i Iran är högre än under någon annan president i landets historia. Inte ens under Mahmoud Ahmadinejads tid som president var det så mycket förtryck, mord och terror som det är nu under Hassan Rouhani [http://www.amnestypress.se/notiser/14968/hogsta-antalet-avrattningar-pa-15-ar-i-iran och http://www.svt.se/nyheter/utrikes/fn-iran-avrattade-minst-500 och http://www.svt.se/nyheter/utrikes/ny-vag-av-avrattningar-i-iran].

Iran har alltså efter Rouhanis maktövertagande och inte minst efter avtalet mellan USA och Iran gällande landets kärnvapenprogram, blivit brutalare, hårdare och än mer förtryckande.

Ofta vill västvärlden prata om ett Iran delat mellan ”reformister” och ”konservativa”. Det är på hög tid att göra upp med den bilden. I Ayatollornas Iran är det den andlige ledaren Ali Khamenei som har det sista ordet i landets politik. Det framgår också tydligt enligt landets konstitution kapitel 8, artikel 110. Islamiska republiken har under de senaste 37 åren tydligt visat att den inte kan reformeras – speciellt inte när de som sitter vid rodret för dessa så kallade reformer är gårdagens bödlar, och i Rouhanis fall, till och med dagens bödel.

Regimen i Iran kan inte reformeras av den så kallade ”oppositionen” som finns i landet idag. Demokratiska länder bör agera utifrån sitt samvete och uttrycka sitt stöd för ett riktigt demokratiskt Iran, fritt från religiöst förtryck. Lösningen på Irans problem är varken stöd till gårdagens bödlar eller ökad handel, inte heller ökad dialog eller större eftergifter. Lösningen ligger i den islamiska republikens störtande och en regime change i Iran.

Kommentar (1)

  1. BesvaraFalh-z
    https://www.google.se/url?sa=t&source=web&rct=j&url=https://www.forbes.com/sites/heshmatalavi/2017/07/01/iran-opposition-convention-pioneers-call-for-regime-change/amp/&ved=0ahUKEwje1eaB0bDVAhUFvRQKHdSkABoQFggpMAE&usg=AFQjCNFLHbyVe-KaJOOJTe4nKwVzYs_w1w&ampcf=1

Lämna en kommentar

Din e-postadress döljs från andra.