List

26 oktober 2020 markerar  Mohammad Reza Shah Pahlavis 101 årsdag. Shahen föddes 1919 och blev Irans kronprins i 1925 när hans far, Reza Shah den store, blev Irans kung. Trots att 101 år har gått sedan Shahens födelse och fyrtio år har gått sedan Shahens död, lever fortfarande hans arv kvar. I ett stycke som publicerades i samband med hans död skrev vi:

“Shahens arv kan således inte förnekas eller förbises. Hans och hans regims brister måste diskuteras med avseende på inte bara hans prestationer och triumfer, utan också till Irans historia. Vi måste fråga vilken typ av Iran han tog över och vilken typ av Iran han lämnade 1979. Det är helt klart att även om det har gått 40 år sedan Shahens död, lever han kvar i det iranska folkets sinne. Han är död, men iranska demonstranter ropar på honom: “Shah of Shahs – Rest in Peace” (på persiska: shahanshah – rohat shad).”

Shahen ägnade sitt liv åt Iran och moderniseringen av Iran. När hans far tog kontroll över landet var Iran ett fattigt, missgynnat och svagt land. Reza Shah moderniserade landet kraftigt, och när han tvingades avgå på grund av press från Britterna, fortsatte hans son, Mohammad Reza Shah, moderniseringen av Iran. På mindre än 30 år hade shahen förvandlat Iran till inte bara en regional ekonomisk och politisk makt utan också till en världsmakt. En av hans främsta prestationer var den frihet han gav iranska kvinnor. Den kvinnliga befolkningen i Iran – som en av de första i Mellanöstern – fick inte bara rösträtt, utan de kunde också väljas till diverse ämbeten.

Nu när mer än 40 år har gått sedan den islamiska revolutionen 1979 och Shahens död, har det mesta av sanningen om hans liv, hans styre, hans störtande och hans död avslöjats. Dessa avslöjanden, inte minst om orsakerna och målen bakom revolutionen, har bidragit till det faktum att det iranska folket i dag skriker hans namn och är också anledningen till varför hans tidigare motståndare idag är hans främsta förespråkare. Låt oss diskutera den senaste av dem, Aref Arefkia.

Aref är en av de mest kända sångarna i Iran och känd som den “Iranska kungen av pop”. Han är allmänt högst älskad. Han var dock aktiv i revolutionen mot Shahen 1979. Han sjöng också låtar till stöd för revolutionen. I en intervju så sent som 2013 – bara för 7 år sedan – med BBC sa han:

”Du förstår, vi väntade alla på den revolutionen eftersom vi trodde att diktaturen skulle förstöras och friheten skulle uppnås. Och partier, tidningar och tidskrifter skulle bli fria. ”

Så fram till och med för 7 år sedan menade Aref att shahen var en diktator. Egentligen var Aref en så pass stor motståndare till Shahen, att när Aref lämnade Iran 1980, sjöng han också  för Folkets Mojahedin, en organisation som under Shahens styre gjorde sig skyldiga till flera terroristoperationer och betraktas som en fiende till både den iranska monarkin och själva Shahen.

Idag är dock Aref av en annan tro. I september 2020, för nära två månader sedan, producerades en singel av Aref som heter “Sarzamin-e Madari”, moderlandet. Musikvideon publicerades på bland annat YouTube och har distribuerats flitigt bland iranier. Låten handlar om hur Aref tvingades lämna sitt land på grund av en händelse (= revolutionen) och att han någon dag måste återföras till Iran (om han går bort och inte kan återvända för sig själv).

Han sjunger:

“Den sorgligaste låten kommer inte att trösta fadern, och ingen kommer att vara en bättre vän för mig som sonen”.

Far och son hänvisas i Iran till Reza Shah den store och hans son Mohammad Reza Shah Pahlavi. Musikvideon innehåller bilder av Reza Shah och Mohammad Reza Shah. Det visar också att Aref sitter vid ett bord och läser böcker om Reza Shah och Mohammad Reza Shah. En av böckerna på bordet är ”Answer to History”, en bok skriven av Mohammad Reza Shah i exil.

Det sägs att historia är den bästa domaren, och att med tiden så kommer sanningen att komma fram. När det gäller Shahen tog det bara 40 år tills sanningen kom fram. Han saknas djupt, inte minst idag när Iran gråter blod.

Grattis på födelsedagen min älskade Shah!